Warning: A non-numeric value encountered in /customers/3/b/8/skattejuristen.se/httpd.www/wp-content/themes/Divi/functions.php on line 5806

Allmänna ombudet (AO) hos Skatteverket har lämnat sin årsrapport till regeringen. I rapporten informerar AO arbetat hittills och presenterar ett antal konkreta förslag på hur likabehandling och rättssäkerhet inom beskattningen kan förbättras.

Ett av de områden som AO tar upp som skulle kunna öka dessa förutsättningar är bevis- och utredningsfrågor hos Skatteverket.

AO uttalar att hur SKV och domstolarna hanterar bevis- och utredningsfrågor är centralt för att skatteförfarandet ska vara rättsäkert. Enligt AO är utredningsfrågor i vid mening det enskilt viktigaste området i detta avseende.

Under det senaste årtiondet har det återkommande framförts kritik som gäller behandlingen av bevisfrågor i skatteförfarandet. Från skattebetalare och organisationer har det hävdats att det finns brister och behov av förbättring. Kritiken har gällt bl.a. gällt att kraven på Skatteverkets bevisning sätts för lågt och att domarna är otydliga när det gäller att redovisa grunden för bedömningen.

AO tycker mot bakgrund av detta att det finns goda skäl att i olika avseenden vidta åtgärder.

Enligt AO har det gjorts vissa insatser för att försöka klargöra hur det förhåller sig men viktigast är nu inte att satsa resurser på att reda ut hur det varit utan agera med inriktning hur man vill det ska vara.

Det är enligt AO:s erfarenhet inte helt ovanligt att skattebeslut är otydliga, oklara och har fel utgångspunkter i just i bevisfrågorna. Här behövs därför metodutveckling och kompetenshöjande insatser.

Bland annat finns bevismedel som regelbundet använd i skatteprocesser och som rätt använda är viktiga och relevanta men kan vara bedrägliga om de används fel, ex bruttovinstkalkyler, kundräkningar etc. Här finns enligt AO stort värde om det utvecklades interna instruktioner och vägledning om sådana bevismedel.

Träffsäkerheten i ett domstolsavgörande är vidare i hög grad beroende av den utredning som presenterades i domstolen. Hur utredningen presenteras kan därför vara av avgörande betydelse. Enligt AO är frågor som avser dokumentation och presentation av utredning och bevis generellt inte tillräckligt beslysta. Det finns därför all anledning att titta närmare på sådana frågor.

Sammanfattningsvis föreslår AO alltså att det genomförs en särskild satsning på bevisfrågor inom SKV. Skälet är i korthet att dessa frågor är viktigare än många andra när det gäller rättssäkerhet och enhetlig rättstillämpning.

Kommentar

Enligt min mening visar AO:s årsrapport en välkomnade självinsikt och jag hoppas att Skatteverket och regeringen tar åt sig av kritiken.

Som ombud i skatteprocesser kan jag endast hålla med. Allt för ofta träffar jag dessutom klienter som är av uppfattningen att det inom skatteprocessen gäller en omkastad bevisbörda, dvs. att bevisbördan helt åvilar på den skattskyldige även vad gäller inkomster och skattetillägg. Det är svårt att förklara för klienten att det inom skatteprocessen finns klara regler om bevisbördans placering och tydliga beviskrav men att Skatteverket och domstolarna allt för ofta tillämpar bestämmelserna felaktigt och att konsekvensen då blir att den skattskyldige invändningar utsätts för ett beviskrav som strider mot den fria bevisvärderingen. Man förstår helt enkelt inte skillnaden på den äkta och den falska bevisbördan. Inte sällan används dessutom presumtioner som i princip inte går att motbevisas med följd att det närmast uppstår en schablonbeskattning, eller jämförelsenormer som inte är egentligen är relevanta för det enskilda fallet. De beslutande tjänstemännen blandar vidare ofta ihop egna åsikter och personliga erfarenhetssatser med bevisfakta. De förstår helt enkelt inte att deras beslut rätteligen grundar sig på antagna omständigheter och att den typen av “bevisning” har ett väldigt lågt bevisvärde som inte borde räcka till för att nå upp till gällande beviskrav.

När åsikter blandas med sakomständigheter på detta sätt och omständigheter som talar för den skattskyldige utelämnas ges läsaren, dvs. domstolen, en felaktig bild av ärendet och det är därför inte ovanligt att domstolarna följer i samma spår.

Länk till Allmänna ombudet årsrapport 2016